joa

Det är i sånna här tilfällen man bara vill försvinna.
när man slår upp ögonen på morgonen och ser samma, vita gammla tak som vanligt.
går upp och vågar inte ens se sig själv i spegeln.
när det känns som huvudet håller på att spricka och hela världen snurrar.
när man önskar att man kunde vara kvar i drömmen om att bli älskad, för alltid.

att åka in  till stan och tvångsprata i några timmar, ta upp massa gammalt  skit man bara vill glömma.
massa saker man skrikigt ut i panik
hur man vill flyga i väg, till en annan planet
vet att man kommer göra om allt igen
göra samma misstag som alltid
det brukar vara 45 minuter, varför blev det så mycket längre?
jag glömde att räkna tiden.

att sen gå till skolan och känna sig världelös
att inte tillföra någon någonting
inse hur konstig man måste se ut i andras ögon
så misslyckad.
bara vara bitterfitta. en riktig, jävla bitterfitta när man egentligen bara vill gråta och berätta allt man inte kan
allt man inte vågar, vågar aldrig låta någon komma för nära
och såklart är det vad som skapat och format mitt dåliga beetende
självklart är det därför jag klassas som elak och bitchig
men jag vill bara hålla folk borta
ingen får komma för nära
jag är rädd att dom skulle se det riktiga jag
jag är rädd för att dom ska tröttna

efter att ha ätit mer lasange än någonsin pallrade jag mig iväg till konsum för att få lite energi i form av godis.
I kön kom det fram en 50+are och berättade hur ful, tjock och sjuk jag såg ut.
han skrattade och gick sin väg.
det hemska är att det han sa var någonting som snurrat i skallen enda sen man slog upp ögonen.
en tanke som gått på repeat hela, jävla dagen. smulats sönder ungefär
och änu hemskare är, att det faktiskt är sant.

jag låste in mig hoss skolsystern, lät mig själv gråta lite.
vägde mig och insåg hur patetisk jag var.
tog några kondomer
och gick hem.